Lintu

Köpte ny mp3 idag. Fick med ett par hörlurar. Känns helt genialt att de på minsta storleken är ett halvt öra lägre ner än de borde. Nog för att jag har litet huvud, men... ändå?

Mittemellan två halvårsuppdateringar måste jag dela med mig av en låt som ger mig seriösa rysningar varje gång jag hör den. Nom.

Woop, dags att köra igång. Någon gång ska man se tillbaks på det senaste året och hur livet förändrats, och varför inte göra det vid nyår? För övrigt blev årssammanfattningen bra mycket längre än jag hade planerat, så den blir uppdelad i två inlägg.

Januari
Nyår firades i Varberg tillsammans med Daniel, Johanna, Bea, Tiger, Rask, Andrea och diverse andra människor som jag av en eller annan anledning inte nämner (förmodligen för att jag inte kommer ihåg dem). Det var ett dramatiskt årsskifte, på mer än ett sätt, men jag tog mig igenom det, precis som resten av mitt umgänge gjorde, tack och lov.
Jag gick runt med sömnproblem under vintern, och mådde allmänt jättekass. Det resulterade i att jag för första gången på ett antal år inte skrev någon årssammanfattning, så jag minns ingenting som hände under 2010. Bortsett från Hellfest och tågluff, det var good times.
MEN, 2011 är det som gäller nu. Och januari var allt annat än en spännande första månad på året. Bortsett från att jag och Isak började leta lägenhet för att flytta ihop!

Februari
I februari började jag söka hjälp för mina sömnproblem. Jag lovades kontakt med en kbt-terapeut på vårdcentralen, något som inte hände trots att jag ringde och påminde dem ett antal gånger.
Redan i februari började lägenhetsletningen ge effekt, då jag och Isak traskade iväg till första lägenhetsvisningen. Jag tog en smidig stig till skolan där jag skulle möta upp min blivande roomie innan vi gemensamt skulle vidare till lägenheten. Däremot hade jag lite svårt att hålla mig på fötterna, vilket resulterade i att jag halkade och slog mig lite grann.
Senare behövde jag hjälp med att knäppa jackan, vilket resulterade i att jag frågade Isak om han hade lust att hänga med till sjukhuset där jag tänkte kolla upp armen. Och ja, det behövdes tydligen, för handleden visade sig vara bruten. Och lägenheten? Den fick vi inte ens se, för den blev tagen innan vår visning. Försökte mig även på att jobba med gipsad arm. Kan ta och avslöja att det inte gick speciellt bra. Alls.


Mars
Vi fick lägenhet! Plötsligt skulle jag börja flytta in i en trea på 80 kvadrat - med en bruten handled. Det gick dock förvånansvärt bra, tack vare helt fantastiska människor som hjälpte till. Michael, Thomas, Classe och Rea förtjänar alla ett stort fett tack!
I mars var det dagfestival i Blackboxen, som jag bestämde mig för att besöka. Däremot visade det sig att det inte var en jättebra idé att mosha med bruten handled, men jag var glad ändå (bortsett från att ingen ville leka med mig efter första moshen).
Ett par dagar efter gipset plockades bort åkte jag ner till Varberg, vilket väldigt få människor kände till. Bland annat hade inte min mamma en aning om att jag skulle bo där i en vecka, så när hon såg mig komma gåendes mot altanen frågade hon helt enkelt "va?" Hej är nämligen för vanlig hälsningsfras för min kära moder.
Lägenheten visade sig för övrigt vara lite struligare än det verkade från början, så ett par dagar i slutet av månaden hade vi ett badkar i köket och fick gå till tvättstugan för toabesök.

April
Månaden började med ett gigantiskt aprilskämt - snö. Mörkret och kylan hade äntligen börjat ge med sig, men nej, lite extrasnö ska vi allt få. Däremot försvann den ganska fort och månaden bjöd mestadels på riktigt mysigt väder, vilket resulterade i att jag praktiskt taget bosatte mig på balkongen för mängder av plugg, då jag även pluggade 150%. Även jag sysslade med aprilskämt och inbillade folk att jag hade skaffat pojkvän. Förvånansvärt många som gick på det, med tanke på allt mitt tjafs om att förhållanden är bull.
Jag och Isak hade inflyttningsfest som blev besökt av folk från Kiruna, Lule och naturligtvis Pite. En enhörning i form av Jonatan hedrade oss med sin närvaro, då temat var (mer eller mindre seriöst) space unicorn.
I mitten av månaden åkte ärade Surikatkonungen Pascal hem till Tyskland, så jag, Isak och Rea överraskade honom med en aningen misslyckad Darth Vader-tårta, presenter och städhjälp i slutkampen. Sen lämnade han oss stackars Pitebor utan en galen tysk.
Under påsken var jag kvar i Piteå, då jag bara hade ledigt ett par dagar. Isak däremot åkte till sin familj i Kiruna vilket resulterade i att jag för första gången fick lägenheten för mig själv i några dagar. Därför kopplade jag in datorn i en större skärm och bosatte mig i vardagsrummet med plugg, chips, påskmust och en hel del World of Warcraft med Daniel. Lite ledig skulle jag ju vara, överdrivet mycket plugg till trots.


Maj
Plugg som in i helvete. Och sömnproblem. Det var inte ovanligt att jag satt uppe i något dygn och pluggade mer eller mindre konstant. Praktiskt taget hela månaden hade en hinna av ångest över sig, men jag såg ljuset i tunneln tack vare vädret och solen, samt det faktum att juni och sommarlovet närmade sig mer och mer.
Min fina Cecilia kom och hälsade på och vi sprang ut i en nattlig regnskur för att leka på lekplatser. Insåg hur mycket jag saknar att ha henne i Piteå. Dumma Tjörn och Christian som tar henne ifrån mig.

Som sagt var det mycket plugg som gällde. Men när jag behövde en paus stack jag ut och sprang, vilket resulterade i att jag insåg att nätterna hade blivit tillräckligt varma för bad. Så jag tog ett impulsdopp på väg hem från en löprunda i början av månaden och ångesten var som bortblåst. Helt klart något som kommer upprepas i år.
Pascal kom och hälsade på, så det blev lite umgänge med konungariket. Även hans frånvaro gör det tomt i Piteå. För vem skulle inte sakna en galen tysk som vrålar Star Wars med dig mitt i natten?

Det såddes ett frö för att starta band. Jag, Isak och Rea skulle bli awesome, men ganska snart bestämde sig Rea för att han var för...något? för oss och hoppade av. Så jag och Isak lade funderingarna på hyllan ganska omgående.
Mina tankar var absolut överallt. Ett utdrag ur en statusuppdatering berättar ganska väl hur överallt: "Några av sakerna som snurrar runt i min hjärna atm: kladdkaka, krig, brentalfloss, ankor, parallella universum, ventrilo, skype, lakrits, tyngdlöshet, jobb, litteraturanalys, grå lax och sandpapper."

Juni
15 chipspåsar! Besök av Håkan från Gällivare gav mig en mängd chips som säkert skulle räcka i en vecka! Däremot blev det mycket längre än så, då jag åkte ner till Varberg och bara tog med mig fyra-fem stycken ner. Dessförinnan hann jag dock få besök från Luleå också. En glad herre vars tänder isade när han drack vatten och därför fick lägga huvudet på sne och gav mig skrattattacker of doom. Idag kallar jag honom Matti.
Sjunde juni kom jag till slut ner. Efter en trevlig tågresa till Stockholm och mindre trevlig tågresa från Stockholm till Varberg. Isak, Jonatan, Tony, Classe och Johan skulle ner till Sweden Rock Festival, vart jag hade tänkt följa med tills jag insåg att jag inte hade råd, så vi åkte samma tåg (och de flesta av oss delade även kupé) ner, spelade kort och hade det allmänt bra.
Jag åkte på roadtrip till Helsingborg med min pappa för att undersöka den stora båtlekplatsen som finns där. Visade sig att det var någon stor beachvolleyturnering för.. Massa skolor? Där träffade jag även David lite fort, extremt nice, då jag inte sett honom på flera år. Far och jag bestämde oss också att åka över till Danmark, så jag fick gjort i alla fall ett utlandsbesök under året.
Emoerik tog studenten, så jag stack hem till honom för studentbjudning. Visade sig att jag inte såg ut som jag borde, då hans föräldrar knappt kände igen mig, precis som ett par av mina kompisar.
Jag började mitt sommarjobb på apoteket, och en fredagförmiddag kommer min mor till vårt delade jobb och förklarar att Albin hade ringt och velat prata med mig. Vem ringer till hemtelefon längre? Framför allt till någon som inte bor kvar där mer? Jag kilade iväg och kollade om han hade skickat sms också, för jag vart nyfiken på vad det handlade om. Var det något viktigt? Något som hade hänt? Ja. Hans flickvän hade blivit sjuk, så hon kunde inte åka på Metaltown. Så då ville inte Albin heller dit, och gav biljetten till mig. Tack vare honom och trevliga arbetskamrater slutade jag jobbet tidigt både fredag och lördag och begav mig till Göteborg för festivalande. På vägen hittade jag en styck Andreas och en styck Linnéa som jag, tillsammans med ett gäng främlingar till, spenderade festivalens första timmar med. Dessutom sprang jag in i en Danne som jag... Inte såg innan han vrålade efter Lintu. Otippat och trevligt som fan. Lördagens besök slutade dock tidigt på grund av inte så trevliga möten.

Ett par dagar därefter kom Matti ner till Varberg och hälsade på. Vi undersökte lekplatser, chillade och satt på tak och diskuterade fiskmåsars krigstaktiker.

Har börjat med kuratorbesök för att hantera sömnproblem och vinterdepression. Första besöket gick ut på att få en översikt på problemen, för en remiss till psykvården gällande KBT-behandling. Andra besöket, idag, gick djupare på problematiken. Och jag känner mig helt matt i huvudet. Helt tom, samtidigt som jag är full med tankar och funderingar. Men det ska nog bli bra, nytt möte inbokat nästa vecka. Måste göra något åt min jävla passivitet bara. Inga lektioner på ännu en vecka, så det är skönt att ha något mer än jobbet som tvingar ut mig ur lägenheten.

Mer att säga? Nja. Mina föräldrar är bra.



Och mitt hår har tappat typ all sin färg sen blekningen. Woop!

och vi ska i månader tyna bort.

Vid den här tiden på dygnet är det bara jag som finns.
Min andning, och bruset från Kappa.
I allt brus, i ångan från min andedräkt och min tekopp ska jag kunna definiera vem jag är.
Och jag lyckas inte. Jag vet vad jag sysslar med, vad mitt mål är, men jag vet inte vem jag är.
Inte just nu. Inte i mörkret, trots det ljus som ska föreställa en soluppgång.
Jag vet inte om det handlar om att jag har tappat bort mig, eller om jag aldrig visste.
Jag minns inte.
Vinterns mörker kväver mig. Jag borstar tänderna. Igen.
För vad ska jag annars göra?

Så jävla skönt. Senaste tiden har jag känt mig lite bitter, grinig och allmänt trött. Mentalt slut helt enkelt. Men efter nattens ostörda sömn känns verkligheten ändå mycket bättre än på länge. Och jag känner mig fräschare, friskare. Som om kaffet jag har hällt i mig under dagen har sköljt ur mig allt det där dåliga, och gjort mig till den jag egentligen borde vara - den jag är.

Annars händer det inte så mycket. Jag pluggar på och försöker fixa iordning livet så att det fungerar i det långa loppet. Sen om jag lyckas med det eller inte är ju en annan sak.



Just idag är jag jävligt nöjd anyway. Och det firas med en bild
från när jag skulle visa hur mitt hår såg ut som grönt.
Dock gick inte det speciellt bra, som synes. HAH!

Första lunchrasten under läsperiod två, första terminen, tredje året. Största delen av min klass har lämnat Piteå och kvar är jag, läsandes en kurs med ett gäng tvåor. Men inte klagar jag, redigering är bra att kunna och dessutom är det roligt. Lite kanske jag klagar i och för sig. Det känns inte helt rätt att plugga på 50% när jag kunde haft praktik. Får väl skylla mig själv, fick inte tummen ur och söka praktikplats i tid, och då går det som det går.

Skola till klockan fyra, sen ska jag hem och baka kladdkaka eller något lika spännande. För ikväll kommer Patrik och Oscar över och vi, tillsammans med Isak ska äntligen få tummen ur för att dra igång ett rep. Woop woop för fan. Och Isak åker härifrån på onsdag för att besöka Kiruna, och jag får lägenheten för mig själv i ett par dagar. Hur mycket jag än tycker om honom kommer det bli ganska skönt. Det är det alltid när det handlar om korta perioder, hur elakt det än må låta.

Städ, plugg, Varbergsreseleterier, kaffe, fix... OCH en ful pausbild på det.
Enjoy ffs!

I maj alltså. Det var förra gången jag uppdaterade, och satan i helvete vad det har hänt saker sedan dess. I början av juni åkte jag ner till Varberg, med sällskap av Isak, Tony, Johan, Jonatan och Classe till Stockholm. Väl framme i huvudstaden skiljdes vi åt, då de åkte iväg till Sweden Rock och jag satte mig, lätt avundsjuk, på ett tåg mot Varberg (eller ja, Göteborg i alla fall).

Sommaren gick fort, som den alltid gör. Förmodligen har det ganska mycket att göra med att jag utan tvivel är en sommarmänniska. Jobbade en massa på Medstop, kollade en mängd Skins med Albin, drack öl med Bea, flamsade runt med Johanna och framförallt umgicks jag grymt mycket med Daniel, vilket resulterade i att jag skaffade bf. Ohyeah, jag är tydligen master of distansförhållanden. Eller hur var det nu? Kan ju lugnt säga att det inte var planen när jag satte mig på det där tåget söderut. I dagsläget är jag däremot ganska nöjd med hur det blev. Jag är ju sådär gaykär, trots allt.

När lovet närmade sig sitt slut åkte mina föräldrar med mig upp till Piteå. Eller jag med dem, kanske det blir? Vi umgicks i några dagar, besökte Storforsen och jag fick visat hur jag numera bor. På vägen upp blev det för övrigt ett par dagars uppehåll i Stockholm då jag fick träffat Andreas och Toffe. I like.

Någon vecka innan terminen skulle börja åkte vi förbi Luleå där vi plockade upp Matti, för att åka vidare till Nikkaluokta. Planen var att jag och Matti därifrån skulle ta oss upp på Kebnekaise, något som vi... inte lyckades med. Min rygg och hans ben gav upp, så vi gjorde oss hemma på vår tältplats med ett par glada skåningar istället. Och så gick vi iväg för att kolla Tarfala, där fem glaciärer mer eller mindre går ihop. Fem dagar senare var vi tillbaks i Nikkaluokta, där vi återigen hittade våra kära skåningar som gav oss skjuts till Kiruna. Vi missade sista bussen till Lule med typ fem minuter, men var ganska glada ändå, åt pizza och spenderade natten i staden där jag varit så många gånger tidigare. Dock aldrig lika oplanerat.

Terminen började, temperaturen började skjunka och saknaden av Daniel var på topp. Beslutet att starta ett förhållande kom sig från ett panikbehov av trygghet bara ett par dagar innan jag lämnade sydsverige. Jag ville inte förlora honom, tappa det vi ändå hade byggt upp över sommaren (och ett ganska bra tag innan dess). Och mitt under en kräftskiva med ett gäng klasskompisar ringde han upp och informerade att han skulle dyka upp i Piteå ett par veckor senare. Så elfte september mötte jag upp honom vid taxihållplatsen, och här befann han sig tills för några timmar sedan. Det känns jävligt bra, tryggt. Som att jag tog rätt beslut när jag gav mig in i förhållandet. Trots sina 140 mil.

Jag vet inte vad grejen är, men jag har varit så jävla trött hela helgen. Eller jo, jag har knappt sovit - men det i sig vet jag inte var det kommer ifrån, inte den här gången. Jag har en vecka på mig att skriva iordning kompletterande grejer till b-uppsatsen, så det är knappast det. Det lär knappast generera någon stress. Jag har bestämt mig för att skita i Sweden Rock, då jag i ärlighetens namn inte har råd. Känner mig jävligt matt, helt slut både fysiskt och mentalt. Men om en dryg vecka kommer jag ner till Varberg. Det kommer bli awesome. Av någon anledning brukar jag alltid sova mycket bättre när jag är där nere. I alla fall sedan jag fick sömnproblem på allvar, i slutet av förra året. Vad fan är grejen med att behöva åka 140 mil för att sova bra?

Försökte förresten tvinga på mig en gammal kjol tidigare. Den gick sönder då den tydligen var alldeles för liten. Men jag är fan glad ändå, och det känns skönt det inte drog ner mig. Jag är tamigfan snygg även om jag inte använder kläder från barnavdelninge längre.

Precis kommit upp ur badet. Det var längesedan jag tog mig tid att bara ligga och slappa, med allt som har snurrat runt i livet. Jag tar mig tid att andas, att göra ingenting - och allt det där som jag egentligen vill. Var ute på en löprunda tidigare. Plötsligt insåg jag genialiteten i att jag brukar springa under kvälls/nattetid. För fy i helvete vad varmt det var att springa när solen sken. 20 grader varmt och en otränad Lintu är inte en bra kombination för träning. Men jag är glad ändå, det var skönt, på sitt eget destruktiva vis.

Imorgon blir det grillning med Pascal, Isak och Rea. Jag hoppas verkligen att dagens väder håller i sig tills dess, allra helst med lite mindre blåst. Men oavsett om det strålande solsken eller spöregn och åska kommer det bli awesome. Det handlar ju om Konungariket, trots allt.

Idag är livet extremt jävla bra. Funderar på att börja med färdigfixandet av rummet, då det ser väldigt kaos ut för tillfället. Men nej, förmodligen inte. Blir nog att sitta på balkongen med Scar Tissue. Jag är nöjd.

Nyvaken. Fringe är slut. Inget plugg att göra atm. Inga måste. Inga planer för dagen. Vad händer nu då?